Eg har voldsom hangup på Veronica Maggio om dagen. Magisk fin, deilig, trist-fin pop medan ein ventar på sommaren. Dei seier i avisa at den kjem i morgon, neste veke, at den har komt. Men dei lyg. Eg har ikkje gått barføtt enda, og heller ikkje svømt i verken hav eller vatn. Og inntil eg har det, er det framleis vår.
Bent er i Sverige for å fotografere Hansen sin haustkolleksjon (eller treffe Veronica Maggio?) og eg har hatt familien Grielsen på middag etterfulgt av is og yatzy. Eg mistenker at Maja kan bli ein skarp konkurrent i framtida. Ho gruste oss alle, og eg husker mine egne seks år gamle fingre som telte prikkar og hadde ein skjelvande angstball i magen, eg hater framleis å tape. Ein is-høg Leonard var litt mindre interessert, men desto meir engasjert dei gongane han gadd å trille: "Eg vant, eg vant, hurraaaa!" Stas med besøk av yndlingsungane med foreldre på ein slapp søndag.
No ser eg på klokka og teller ned til mannen skal komme heim igjen, så vi kan ha fri saman i morgon og sole oss i parken. Det er lov å håpe!
Her er litt av yndlingssangen min fra Satan i gatan.
Jag är for full
Du är för ung
Jag ser dig prata men hör inte et dugg
Letar mig ut
Blinkande ljus
Andas, andas, allting snurrar rundt
De stänger men ingen bryr sig
Blir blind när alla lamper lyser
Mm, det här är värt att dö för
Jag tror mitt hjärta blöder
Jag er så svag
ger dig en kram
Jag ser dig ringa men har inget val
Vi går på rad
Sotiga barn
Barfota føtter gennom hela stan
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar